Gå vidare till produktinformation
1 av 8
4.7 out of five star rating on Trustpilot
(4.6/5)

THYROVIVA™ | Komplext stöd för sköldkörtelns normala funktion

THYROVIVA™ | Komplext stöd för sköldkörtelns normala funktion

Ordinarie pris 349.00 kr
Försäljningspris 349.00 kr Ordinarie pris 700.00 kr
-50% Slutsåld

Utvecklad för dig som vill ge sköldkörteln och ämnesomsättningen extra stöd

Stödjer kroppens normala energiomsättning och kan vara ett komplement till en hälsosam livsstil

Utvalda ingredienser för att stödja kroppens naturliga processer kopplade till sköldkörtelns normala funktion

Stödjer kroppens normala omvandlingsprocesser

Med ingredienser som bidrar till kroppens normala lever- och ämnesomsättningsfunktion

Noggrant utvecklad med utvalda ingredienser och producerad enligt EU:s kvalitetskrav

Kan användas som en del av en långsiktig, hälsosam rutin

Tillverkad och laboratorietestad i EU – säljs utan recept

Liten aktie

Visa alla uppgifter

Sköldkörtelskandalen:


Miljontals kvinnor med underaktiv sköldkörtel har i flera år blivit FELBEHANDLADE – och lider därför helt i onödan.

Vid 54 års ålder var jag överviktig, ständigt trött och nära att förlora mitt jobb. Då upptäckte jag den chockerande sanningen om levotyroxin. Inom ett par månader gick jag ner 6 kilo, fick tillbaka min energi och kände mig äntligen som mig själv igen.

Maja Lindqvist | Redaktör

Skriven den 13-05-2026 · Senast uppdaterad den 01-08-2026

  • Ständigt trött

    trots att du låg tio timmar i sängen i natt.

  • Kilona fortsätter att öka

    hur lite du än äter.

  • Svullna ben,

    så tjocka på kvällen att strumporna skär in.

  • Muskler och leder

    som gör ont redan på morgonen, som om du vore 90 år.

  • Sömn

    som du inte längre blir utvilad av. Hur länge du än sover.

Känner du igen dig?

Då är det precis likadant för dig som för hundratusentals svenska kvinnor med underaktiv sköldkörtel.

Kvinnor som varje gång hos vårdcentralen får höra: "Dina värden ser fina ut."

Kvinnor som plikttroget tar sin tablett varje morgon och ändå mår dåligt varje dag.

Kvinnor som en dag börjar tro att det helt enkelt är så det ska vara.

Och som inte vet att allt som deras läkare har sagt i alla år vilar på ett enda stort misstag.

Vem jag är

Mitt namn är Maja Lindqvist. Jag är 54 år och journalist.

I över 30 år har jag bedrivit grävande journalistik för svenska tidskrifter och tidningar. Jag har avslöjat läkemedelsskandaler och lyft fram missförhållanden som myndigheter helst ville hålla hemliga.

Jag är duktig på mitt jobb. Det trodde jag i alla fall.

För mitt livs största nyhet missade jag under 20 års tid.

Berättelsen om en sjukdom jag själv har.

En sjukdom som nästan kostade mig mitt jobb, mitt äktenskap och mitt självförtroende.

Det här är historien om min egen underaktiva sköldkörtel. Och den börjar för 20 år sedan.

Jag var 34. Smal, full av energi, precis befordrad på redaktionen.

Tills någonting förändrades på bara några månader. Jag var plötsligt konstant trött och gick upp i vikt, trots att jag åt precis som vanligt.

Först tänkte jag: det är stressen, de små barnen hemma. Men efter tre månader och sex extra kilon satt jag på vårdcentralen. Blodprov.

Tre dagar senare: "Maja Lindqvist, din sköldkörtel är underaktiv. Men oroa dig inte – det här går lätt att behandla. Om några veckor märker du inte av det längre."

Jag var lättad. Och de första månaderna blev det faktiskt bättre. Jag tog mitt levotyroxin, mina värden blev stabila och läkaren var nöjd.

Men sedan kom besvären tillbaka. Steg för steg. Värre än förut.

Tröttheten. Inte vanlig "det har varit en lång dag"-trötthet. Trötthet som kryper ända in i benmärgen. Jag minns precis när jag insåg att något var helt fel. Min tioåriga dotter satt bredvid mig i soffan och berättade om ett bråk med sin bästa vän. Klockan var sju på kvällen. Mitt i hennes mening somnade jag. När jag vaknade var klockan halv tio. Hon hade gått och lagt sig för länge sedan.

Vikten. På ett och ett halvt år gick jag upp 14 kilo. Fjorton kilo! För en kvinna som burit storlek 38 hela sitt liv. Och som inte hade börjat äta mer – snarare mindre än någonsin. Jag stod framför spegeln på morgonen och tryckte in magen med båda händerna. När jag skulle knyta skorna var magen i vägen.

Och det värsta: på redaktionen fanns kollegor med exakt samma diagnos. Samma tabletter. Ändå var de smala.

Och jag? Jag låg vaken vid tre på natten med tankar som snurrade och släpade mig dödstrött ur sängen vid sju.

Och så var det 2016. Du kanske minns det: läkemedelskrisen kring sköldkörtelmedicinen. Från en dag till en annan fanns inte min vanliga medicin längre att få tag på. Tiotusentals kvinnor tvingades byta till ett annat märke. "Det fungerar precis likadant", sa de. Glöm det. Inom några veckor mådde jag sämre än någonsin: trött, svullen, kilona lades på. Och när jag tog upp det fick jag höra att det "inte kunde bero på bytet". Redan då visste jag att det var något som inte stämde med det de berättade för oss. Jag visste bara inte vad.

Mitt arbete. Jag var känd för min vassa penna. Nu behövde jag tre försök för att få ihop ett enda stycke. Min chef sa försiktigt en gång: "Du verkar inte riktigt närvarande på sistone."

Tre månader senare hände det otänkbara: jag missade en deadline. För första gången på 25 år. Min chef sa ingenting. Men från den dagen gick de stora reportagen till andra.

Jag satt på mitt kontor, tittade ut genom fönstret och undrade när jag egentligen hade slutat vara mig själv.

20 år. I 20 år tog jag snällt mina tabletter. I 20 år trodde jag på varje läkare som sa att mina värden var "utmärkta". I 20 år intalade jag mig själv att det hörde till – åldern, hormonerna, klimakteriet, stressen.

Och under 20 år såg jag inte det som fanns rakt framför ögonen på mig. Förrän för ett halvår sedan.

Uppdraget

Det var en tisdagsmorgon i maj när min chef kallade in mig till sitt kontor. Jag kände igen den där blicken. Jag hade sett den tillräckligt många gånger hos kollegor som packade ihop sina saker efteråt.

"Maja, jag ska vara ärlig. Det senaste halvåret har inte varit bra. Vi måste skära ner på personal och du står på listan."

En 25 år lång karriär. Över. Jag kunde inte ens svara.

Sedan sköt han en mapp över bordet. "Men jag ger dig en sista chans. Vi behöver ett stort omslagsreportage. Underaktiv sköldkörtel – hundratusentals svenska kvinnor har det. I USA cirkulerar det just nu en bok av en professor som vänder upp och ner på allt vi trodde om behandlingen. Här i Sverige har ingen skrivit om det än. Du har åtta veckor på dig."

Mitt hjärta tog ett skutt. Underaktiv sköldkörtel. Min sjukdom. Sjukdomen jag hade levt med i 20 år och egentligen inte förstod någonting om.

Hemma stängde jag dörren till mitt arbetsrum, stängde av telefonen och öppnade mappen. Där i fanns några utskrifter från amerikanska medier. En boktitel. Och namnet på en man jag aldrig någonsin hade hört talas om.

Mappen med utskrifter från amerikanska medier – och ett namn: Antonio Bianco

Antonio Bianco.

Det jag hittade om honom under de följande timmarna höll mig vaken hela natten.

Auktoriteten som vände sig emot sin egen lära

Den här mannen är nämligen inte vilken läkare som helst.

Han är mannen som var med och utformade den officiella standardbehandlingen för underaktiv sköldkörtel. Precis den behandling som min läkare på vårdcentralen har behandlat mig med i alla år. Precis den behandling som varje kvinna i Sverige får.

Och just denne man säger i dag öppet:


"Vi hade fel."


Professor Antonio Bianco om sköldkörtelns underskattade roll

Vad är denna standardbehandling? Det är den officiella riktlinjen som varje sköldkörtelpatient världen över behandlas med. Varje allmänläkare. Varje specialist i internmedicin. Varje klinik. Hundratusentals kvinnor bara i Sverige.

Och mannen som var med och skrev den förklarar den nu själv som ett misslyckande.

Antonio Bianco är en av världens mest inflytelserika sköldkörtelläkare. Professor vid University of Chicago. Under många år ordförande för världens största sköldkörtelförening. Vinnare av den högsta utmärkelsen en sköldkörtelforskare kan få.

I sin bok medger han det han i decennier var orubbligt övertygad om: tar en patient levotyroxin så är sköldkörteln omhändertagen. Punkt slut. Det var vad han hade lärt sig, det var så han hade formulerat det i riktlinjerna.

Tills han upptäckte att han hade haft fel hela sitt liv. Att levotyroxin ensamt inte räcker. Att miljontals kvinnor fortsätter att må dåligt trots mediciner – och att det faktiskt beror på deras sköldkörtel.

I sin bok skriver han att han i flera år berättade för sina patienter att deras besvär inte berodde på sköldkörteln – och att han nu vet att det var felaktigt. Och att reglerna han själv var med och utformade sviker miljontals patienter.

Låt det sjunka in en stund. Mannen som skapade reglerna säger själv: dessa regler stämmer inte.

Och han förklarar i sin bok exakt VARFÖR. Det ska jag nu sammanfatta för dig.

3-minuterslektionen: T4 och T3

Det som kommer nu är artikelns tre viktigaste minuter. När du förstår detta förstår du för allra första gången vad som faktiskt sker i din kropp. Varför dina tabletter inte fungerar. Varför dina värden ändå verkar se ”fina” ut. Det här har ingen läkare någonsin förklarat för dig – och jag ska göra det så enkelt att du aldrig kommer att glömma det.

Din sköldkörtel producerar två hormoner:

  • T4 är den inaktiva formen. Den cirkulerar bara runt i ditt blod och gör ingenting.
  • T3 är den aktiva formen. Det är den som ger din kropp energi. Den sätter igång din ämnesomsättning. Den ser till att du känner dig pigg, vaken och levande.

T4 är den inaktiva formen – T3 den aktiva

Och håll i dig: levotyroxinet du tar varje morgon (Levaxin, Euthyrox, Tirosint – samma sak allihop) innehåller enbart T4. Alltså enbart den inaktiva formen.

För att du ska må bättre måste kroppen först omvandla detta T4 till T3.

Och det är precis där det går fel.

Omvandlingsstörningen

Nu kommer meningen som jag inte hörde från en enda läkare under 20 års tid. Är du redo?

Hos många kvinnor med underaktiv sköldkörtel fungerar just denna omvandling från T4 till T3 inte längre som den ska.

Kroppen klarar helt enkelt inte av att omvandla det inaktiva T4 till det aktiva T3. Det kallas för en omvandlingsstörning.

Och Bianco skriver glasklart: om din kropp inte omvandlar T4 hjälper inte ens världens bästa levotyroxin. Du kan ta hur många tabletter du vill – hormonet förblir inaktivt i ditt blod. Dina värden ser fantastiska ut. Men ingenting når fram till dina celler, eftersom T3 saknas.

Självtest: Har du en omvandlingsstörning?

Känner du igen dig i minst två av dessa punkter? Då är sannolikheten stor att du har en omvandlingsstörning:

  • Dina blodvärden är så kallat ”fina”, men dina besvär kvarstår
  • Du har förhöjt kolesterol
  • Du har fettlever
  • Du fryser alltid – kalla händer och fötter
  • Du går upp i vikt trots att du äter lite
  • Din kroppstemperatur förblir tydligt under 36,8 grader trots dina mediciner

Känner du igen dig i detta? Då är det inte din sköldkörtel som är problemet. Det är omvandlingsstörningen.

Varför detta är farligt

En omvandlingsstörning innebär alltid: för lite T3 i din kropp. Och T3 är det viktigaste sköldkörtelhormonet – det förser nästan alla dina organ och otaliga enzymer med energi.

Detta är mycket viktigt att förstå: dina tarmbesvär, ditt höga blodtryck, din dåliga sömn – de uppstår med åren som en FÖLJD av denna brist. Så här hänger det ihop:

🚨 För lite T3 för din lever = högt kolesterol, eftersom nedbrytningen av kolesterol i levern avstannar

🚨 För lite T3 = långsam ämnesomsättning, vilket gör viktminskning nästan omöjlig

🚨 För lite T3 för dina tarmar = matsmältningsproblem, eftersom blodflödet till tarmarna minskar

🚨 För lite T3 = ständigt kalla händer och fötter, eftersom blodcirkulationen i kroppen minskar

🚨 För lite T3 = ökad risk för typ 2-diabetes, eftersom blodsockret stiger snabbare

🚨 För lite T3 = receptorn för sömnhormonet melatonin går på sparlåga – alltså dålig sömn

🚨 För lite T3 = receptorn för lyckohormonet serotonin fungerar sämre – nedstämdhet och dystert humör

🚨 För lite T3 = hormonet som styr ägglossningen (LH) fungerar sämre – även ofrivillig barnlöshet kan bero på detta

🚨 För lite T3 = kalcitonin, som lagrar kalcium i skelettet, fungerar sämre – benskörhet (osteoporos)

Och de flesta läkare behandlar detta som tio separata problem. Kolesterolsänkande piller från en. Sömnpiller från en annan. Smärtstillande för lederna från en tredje. Och varje år en högre dos levotyroxin ovanpå det.

Precis det har drabbat mig i 20 års tid. Och precis det drabbar just nu hundratusentals kvinnor i Sverige och Norge.

Varför ingenting fungerade

Medan jag läste Biancos bok föll pusselbitarna på plats. Varför ingenting av det jag hade testat under 20 år någonsin hade fungerat på riktigt:

  • Högre dos levotyroxin? Meningslöst. Om din kropp inte omvandlar T4, hjälper inte ännu mer T4 heller.
  • Dyra kosttillskott från reklamen? Bortkastade pengar. De stöttar alla sköldkörteln – men problemet sitter ju inte alls i sköldkörteln.
  • Träning för att gå ner i vikt? Det bröt bara ner mig ännu mer. Utan aktivt T3 har din kropp ingen energi för träning och du bränner bara ut dig ytterligare.
  • Ändrad kost? Så länge din ämnesomsättning går på sparlåga kan du äta vad du vill – du går ändå inte ner i vikt.

I 20 år har jag skruvat på fel reglage. Ingen sa till mig: det är inte din sköldkörtel som sviker. Det är T3 som din kropp saknar.

Det falska hoppet – och muren

Det fanns bara en logisk fråga: hur får jag tag på det T3 jag saknar?

Bianco hade ett svar i sin bok: om din kropp inte omvandlar T4 själv, tillsätt då T3 direkt. Inte i stället för levotyroxin, utan vid sidan av. T4 plus T3 tillsammans. Det kallas kombinationsbehandling.

Kombinationsbehandling: Både T4 och T3 – men skrivs sällan ut i Sverige

Jag gick fram och tillbaka i köket och kunde knappt andas av upphetsning. Det var svaret. Efter 20 år. Min läkare på vårdcentralen behövde bara skriva ut det.

Samma natt sammanställde jag en frågelista. Skrev ut forskningsstudier. Klockan åtta på morgonen ringde jag vårdcentralen. Så hoppfull hade jag inte varit på flera år.

Tre dagar senare satt jag mittemot min läkare. Jag förklarade allting. Lugnt. Sakligt. Som en journalist gör.

Han lyssnade tålmodigt, nästan medlidsamt. Sedan lutade han sig tillbaka: "Maja Lindqvist, jag förstår dig. Men det här är ingen standardbehandling i Sverige. Riktlinjerna är tydliga. Dina värden ser bra ut – jag tänker inte skriva ut något som faller utanför riktlinjerna."

Vänligt. Men bestämt.

I bilen ringde jag den första endokrinologen jag kunde hitta. Väntetid: fyra månader. En andra klinik: tre månader, och räkna med 8 000 till 15 000 kronor per år, ur egen ficka. En tredje: "Vi behandlar inte med kombinationsbehandling."

Den natten sökte jag vidare. Inte om sköldkörteln – utan om vårt vårdsystem. Det jag hittade var en kalldusch: de svenska riktlinjerna avråder från kombinationsbehandling. Att dosera T3 är svårare, det kräver erfarenhet och regelbundna kontroller, så de flesta läkare avstår helt enkelt. Den som ändå vill ha det hamnar hos en privatklinik som privatbetalare.

Vid midnatt satt jag vid köksbordet och insåg sanningen: den enda behandlingen som verkligen skulle kunna hjälpa mig är det knappt någon läkare i Sverige som skriver ut. Inte för att den är felaktig. Utan för att systemet inte är anpassat för den.

Jag var så nära. Jag hade hittat svaret. Men kunde inte nå det.

För första gången på flera veckor grät jag. Inte av ilska. Utan av förtvivlan.

Vändpunkten

Några dagar senare stod jag och diskade på morgonen. En sådan där dag när jag knappt orkat släpa mig ur sängen. I bakgrunden rullade en engelskspråkig podcast där sköldkörtelexperter diskuterade de senaste rönen. Jag lyssnade med ett halvt öra.

Då nämndes namnet Antonio Bianco. Jag stängde av kranen och höjde volymen.

Det experterna sa därefter fick mig att tappa kökshandduken ur händerna.

De talade om ett helt annat tillvägagångssätt. Ett som skulle kunna lösa de flesta sköldkörtelproblem – utan extra T3. Utan kombinationsbehandling. Utan privatklinik.

Metoden var så enkel att det stod still i huvudet på mig för ett ögonblick:


I stället för att tillföra det saknade T3 på konstgjord väg ser du till att kroppen återigen själv börjar omvandla T4 till T3.

Du löser alltså själva omvandlingsstörningen. Vid roten.

Och en av experterna sa till och med: för de flesta patienter är det den bättre, mer naturliga vägen.

Plötsligt stämde allt från alla håll. Om min kropp återigen omvandlar T4 själv behöver jag inget extra T3. Inga perfekt doserade T3-tabletter två eller tre gånger om dagen. Ingen hormonell berg-och-dalbana om jag skulle glömma en tablett någon gång. Då gör min kropp det den är skapad för att göra: omvandla T4 från min morgontablett under hela dagen till exakt den dos T3 som den behöver i just det ögonblicket.

För första gången på flera veckor hade jag hopp igen. Men en fråga kvarstod: hur får man kroppen dit?

Levern

Då kom meningen som förändrade allt för mig. En av experterna förklarade:

"Upp till 80 procent av omvandlingen från T4 till T3 sker inte alls i sköldkörteln. Utan i levern."

Jag satt som förstenad. Levern. Hade jag hört rätt? Jag spolade tillbaka. Lyssnade en gång till.

Upp till 80 procent av omvandlingen. I levern. I det organ som verkligen ingen tänker på vid ordet sköldkörtel.

Upp till 80 % av omvandlingen sker i levern

Och därmed blev det också tydligt var omvandlingsstörningen egentligen kommer ifrån: levern klarar inte längre av att omvandla T4 till T3.

Men varför inte?

Varför din lever i dag nästan alltid är överbelastad

Vad de flesta inte vet: levern är kroppens renhållningsverk. Varje dag måste den filtrera bort alla skadliga ämnen ur ditt blod: läkemedel, alkohol, socker, bekämpningsmedel från maten, mikroplaster, avgaser – till och med stresshormoner måste den bryta ner.

För hundra år sedan utsattes våra mormödrars levrar för en bråkdel av denna belastning. I dag går den på knäna dag ut och dag in. Och ett organ som är överbelastat prioriterar först det som är livsnödvändigt: att avgifta. Allt annat blir sekundärt. Även omvandlingen från T4 till T3.

Och siffrorna ljuger inte: ungefär 1 av 4 vuxna har i dag fettlever – de flesta vet inte ens om det. Över 40 procent går runt med för högt kolesterol. Och levern har inga smärtreceptorer. Den lider i tysthet, utan att du märker någonting.

Plötsligt stämde allt. En överbelastad lever omvandlar inte längre T4. Hos mig. Hos dig. Hos hundratusentals kvinnor.

Det är precis därför våra tabletter inte fungerar – oavsett hur hög dosen är.

Hoppet: Levern läker sig själv

Då sades en mening i podcasten som golvade mig:

"Levern är ett av de få organen i människokroppen som helt kan återhämta sig – om du ger den rätt näringsämnen."

Låt det sjunka in en stund. Levern läker sig själv. Det enda organet med den förmågan. Till och med efter decennier av överbelastning – med rätt byggstenar återhämtar den sig.

Och när levern har återfått sin fulla styrka gör den äntligen det den är skapad för att göra: omvandla T4 till T3. Precis som hos en frisk person. Precis som det fungerade för mig för 20 år sedan.

Experterna nämnde två steg som måste samverka:

  • Steg 1: Återställ levern aktivt, så att den återigen har kraften att omvandla sköldkörtelhormoner.
  • Steg 2: Ge kroppen rätt näringsämnen – precis de ämnen som krävs för omvandlingen från T4 till T3.

Två steg. Inget mer.

Och det skulle betyda: äntligen energi igen. Äntligen sova hela natten. Äntligen gå ner i vikt utan att plåga mig själv dagligen. Fylligare hår. Bättre hy. Äntligen känna igen mig själv i spegeln igen.

Sammanfattning så här långt:

✅ Din kropp behöver det aktiva sköldkörtelhormonet T3

✅ Läkemedel som levotyroxin tillför enbart det inaktiva T4

✅ Omvandlingen från T4 till T3 sker främst i levern

✅ Fortsätter du att ha besvär trots medicinering har du med största sannolikhet en omvandlingsstörning

✅ Lösningen är då INTE en högre dos medicin

Forskningen: två steg, sju ämnen

Podcasten hade gett mig nyckelorden: lever, återhämtning, näringsämnen. Nu var det min tur. Den natten öppnade jag min bärbara dator. Det jag hittade under de följande två veckorna förändrade min syn på sköldkörteln för alltid. Bevisen fanns redan där – i facktidskrifter, i kliniska studier, i decennier av universitetsforskning. Hundratals studier om leverns återhämtning. Och ändå hade inte en enda läkare nämnt ett enda ord om det för mig på 20 år.

  • Mariatistel

  • Kronärtskocka

  • Selen

  • cystein

  • NAC (N-acetylcystein)

  • L-metionin

Men att bara ta glutation fungerar inte

Nu tänker du säkert: då tar jag väl bara en rejäl dos glutation? Det trodde jag också. Tyvärr: glutation i höga doser tas knappt upp alls. Det mesta kissar du helt enkelt bara ut.

Det finns ett mycket smartare sätt: hjälp din kropp att producera glutation själv. För det behöver den bara rätt byggstenar. De tre viktigaste: cystein, NAC (N-acetylcystein) och L-metionin. Ger du din kropp dessa tre bygger den sitt eget glutation – precis så som den behöver det. Och det är alltid bättre än att svälja det som en tablett.

En trevlig bonus som gjorde mig extra glad: L-metionin visade i flera studier en positiv effekt vid håravfall. För varje kvinna med tunnare hår är det en riktig bonus.